Europa vill ta ledningen i AI, men ligger långt efter. På Freja Forum 2025 diskuterade experter från Sverige och Västra Balkan frågan som kan avgöra Europas framtid: Kan vi fortfarande ta ledningen? Vad händer om vi inte gör det?
I våras presenterade EU-kommissionens ordförande Ursula von der Leyen en vision om ett ”AI-first Europe”. Det var i sista stund. EU har hittills främst fokuserat på lagstiftning för att skydda sina medborgare, som GDPR och AI Act, medan USA och Kina har kopplat greppet som världens ledande AI-nationer (etta respektive tvåa enligt Global AI Index 2024).
Till och med Storbritannien ligger före, på fjärde plats, medan Sverige hamnar först på plats 25 i sällskap med resten av Norden. Inte riktigt den position man väntar sig av en region som ser sig som framstående inom tech.
Öppningstal av moderator Eva-Mia Westergren. :-)
Målet med EU:s initiativ är att etablera unionen som en ledande kraft inom AI, samtidigt som arbetet med att värna regelefterlevnad fortsätter. EU vill mobilisera 200 miljarder euro i privata AI-investeringar och har avsatt en EU-fond på 20 miljarder euro för AI-gigafabriker. Ambitiöst, men långt ifrån USA:s 109 miljarder dollar i AI-investeringar under 2024. Kina, vars totala investeringar inte är offentliga, ligger dessutom långt framme med en tydlig statlig strategi och snabbt införande. Bra initiativ, men räcker det? Och ännu viktigare: vad står på spel om Europa inte lyckas komma ikapp?
På Freja Forum 2025 i Malmö Rådhus den 7–9 november, en konferens arrangerad för att stärka demokrati och jämställdhet inom Europa, var AI ämnet för en av sessionerna. Jag var på plats för att hålla en inledande keynote och moderera ett samtal med en panel av internationella experter:
Alla bidrog med sina perspektiv på Europas möjligheter, brister och vägen framåt för att bli en ledare inom AI.
Panelen: Bojana Kovačo, Carl Malm, Lejla Ramić, Simon Vinge.
En central fråga var om demokratiska system hindrar eller faktiskt kan främja AI-utvecklingen. Sett till de länder som lyckats bäst är demokrati uppenbarligen ingen förutsättning för framgång, tvärtom. Det konstateras i en akademisk artikel publicerad i den vetenskapliga tidskriften PNAS.
AI på uppgång, demokrati och politiska rättigheter på nedgång.
På den ena sidan finns USA, där AI-utvecklingen drivs av tech-jättar med starka vinstintressen, som inte är några demokratiska institutioner. Den nuvarande Trump-administrationen har fört bolagen ännu närmare och gjort AI till en nationell prioritet, medan frågor om reglering, unbiased data och inkludering fått stå tillbaka.
På den andra sidan står Kina, med en långsiktig strategi att bli världsledande inom AI till 2030. Landet har sina egna tech-jättar, som Alibaba, Tencent och Bytedance (TikTok), och utvecklar idag snabba, effektiva och kostnadseffektiva AI-modeller som DeepSeek. Agendan är driven av statliga prioriteringar och Kina har infört en rad AI-regler som säkerställer att utvecklingen följer partiets linje.
Europa däremot är en mosaik av 27 länder, ännu fler om man räknar hela kontinenten, som måste gå i takt för att hävda sig. En inte helt enkel uppgift med så många olika viljor, men nödvändig om vi ska kunna samla de investeringar och samarbeten som krävs. Om Europa inte vill vara helt beroende av AI skapad av amerikanska eller kinesiska bolag, krävs en egen plan. Svårt, men inte omöjligt.
Även om Europa är sent ut har vi flera viktiga fördelar: världens näst största ekonomi enligt IMF (International Monetary Fund), lika många universitetsutbildade som i USA och till och med fler STEM-utbildade (Science, Technology, Engineering, Mathematics), visar statistik från World Economic Forum och Industry All Europe Det är viktig kompetens för att kunna bygga framtidens AI-system i Europa.
Vi har talangerna, men många lämnar kontinenten, en ”brain drain” som kanske kan bromsas av de nya amerikanska restriktionerna mot utländska studenter och arbetskraft. Och vi ska inte glömma var AI:s historia började: i Europa. Från Alan Turing, som definierade teoretisk AI, till ”AI:s gudfader” Geoffrey Hinton och Demis Hassabis som grundade DeepMind, båda nobelpristagare. Även OpenAI:s tidigare CTO Mira Murati har europeiska (albanska) rötter.
En möjlighet för Europa att ta ledartröjan är att bli först med AGI (Artificial General Intelligence) – AI som är lika smart eller smartare än oss. Det kräver att vi bygger en ny typ av AI som från grunden är byggd för att skapa förståelse för vad den gör, istället för den modell vi har idag, som "bara" radar upp det mest sannolika svaret baserat på det frågan innehåller. Nu gör visserligen dagens AI ett fantastiskt jobb på den punkten, men det kommer inte ta oss till AGI. Det har vi inte idag. Men vi har flera av pusselbitarna: startups som arbetar med distribuerat lärande, universitet som forskar på medvetande (Sussex) och bolag som vi själva, som utvecklar arkitekturen ”AI-hjärnan” och försöker konceptualisera ny AGI-arkitektur. Men det kräver kunskap och djup förståelse för AI.
En fråga som hör ihop med det är bristande ”AI Literacy”, den grundläggande förståelsen för hur AI fungerar, dess möjligheter och risker. Den saknas inte bara hos allmänheten utan också bland beslutsfattare och politiker. Ett exempel var hur Ebba Busch använde ChatGPT till ett tal i Almedalen, fullt av felaktigheter och utan faktakontroll, vilket väckte starka reaktioner. Även statsminister Ulf Kristersson fick kritik när han berättade att han använder AI som hjälpmedel i arbetet, vilket egentligen är framåtlutat. Men tanken på att AI potentiellt matades med sekretessbelagd information oroade många, även om Kristersson försäkrade att så inte var fallet.
Albanien gått en helt annan väg. Landet presenterade nyligen världens första AI-minister: Diella, en virtuell assistent skapad för att bekämpa korruption och förbättra digitala samhällstjänster. Nyligen rapporterades att hon ”fött” 83 barn, AI-agenter med olika funktioner. Ett fascinerande men kontroversiellt projekt, även i hemlandet. Om det är en gimmick eller faktiskt kommer att leda till de utlovade resultaten återstår att se.
AI-ministern Diella, skärmdump från e-albania.
Panelen konstaterade att även om utvecklingen inte alltid syns i mätningar som Global AI Index, är intresset för AI stort i Sverige - inte minst bland företag - och Västra Balkan med en ung, tech-savvy befolkning, många högutbildade.
På frågan om Europa har en chans att komma ikapp i AI-racet svarade alla ja – om än mer av hopp än övertygelse. Några av diskussionerna som fastnade var:
Tre fjärdedelar av AI-panelen.
Det är en spännande och avgörande tid för Europa. Att så många olika länder ska enas kräver kapital, talang och vilja. Vårt demokratiska system gör beslutsvägarna längre än i auktoritära stater, men just det kan också bli vår styrka. Möjligheten att driva initiativ parallellt, utbyta lärdomar och utnyttja mångfalden i våra modeller kan bli en konkurrensfördel om vi vågar sluta kopiera och börja bygga framtidens AI-system.
Freja Forum 2025 visade på styrkan i att samtala över landsgränserna även utanför EU. En förutsättning för ett verkligt ”AI-first Europe”.
Tack alla som deltog, panelen och Freja Forums grundare Margareta Eklund.