Almedalen 2025: AI:s brister - Europas sista chans?

Första gången i Almedalen och vilken kickstart det blev! Mellan roséminglen hade jag nöjet att moderera ett seminarium om AI och demokrati i Europa, arrangerat av Freja Forum Foundation. I panelen deltog ambassadörerna från Albanien, Bosnien och Hercegovina, och Nordmakedonien. Visst hann jag med partiledartal och paneldebatter också, och det var flagrant hur lite fokus det var på att göra Europa till en AI-makt och hur många som bara vill driva sin agenda. Men det var ju Almedalsveckan, så enligt förväntan.

Det är lätt att tro att Sverige ligger långt före när det gäller AI. Efter att ha spenderat tid med ambassadörerna och en delegation ungdomar från hela Västra Balkan – med högskoleutbildning i allt från psykologi till datavetenskap, robotics och AI - blir bilden mer nyanserad. Exempelvis bygger Albanien AI-drivna samhällstjänster i samarbete med Mira Murati, tidigare CTO på OpenAI. Tänk att få den nivån av sparring! Kosovo har en tech-savvy befolkning där 70 % är under 30, med stark framtidstro, även om jobb och investeringar ännu inte hunnit ikapp ambitionen.

Europa är inte med i racet

AI-utvecklingen drivs idag av:

• USA, där Big Tech har råd att träna enorma språkmodeller och drivs av snabb avkastning.
• Kina, där staten styr utvecklingen med målet att bli världsledande till 2035.

De har inte nödvändigtvis samma demokratiska ideal som Europa – utan fokus på politisk strategi eller ekonomi, med högre prioritet på dominans och marknadsandelar och mindre på trygghet och säkerhet.

Sveriges självbild som tech-nation har fått sig en rejäl törn med en 25:e-plats i Global AI Index . Det skaver. Storbritannien, Frankrike och Tyskland är visserligen fyra till sexa men i övrigt är Europa distanserat av USA och Kina.

Europas fokus på demokrati har lett till fokus på reglering – och har i praktiken bromsat innovation. Nu har EU vaknat och sent omsider avsatt resurser i initiativ för att själva ta en ledande position. “Det är inte för sent för Europa att gå med i AI-racet.” säger Ursula von Der Leyen. Insiktsfullt, men kanske i sista laget.

AI:s begränsningar – en öppning

Trots alla förtjänster är AI fortfarande en begränsad teknik som inte lever upp till våra förväntningar om effektivisering. Det gäller även agenterna som teknikleverantörerna hypar stort, men som ju bygger på samma AI med samma begränsningar.

AI är fantastisk på att generera innehåll, men tänk på att den inte förstår vad den gör. Den saknar kontext, associationer och den mentala modell som vi alltid har i huvudet och som mänskligt tänkande bygger på. Det är först när vi når AGI – artificiell generell intelligens – som AI blir jämförbar med människan i kognitiv förmåga. Dit är det stora steg kvar. Det är just därför det inte är för sent för Europa att bli bäst på AI.

Vi har vad som krävs – men agerar vi?

• Kina har ett strategiskt fokus.

• USA har pengarna, där Venture Cap är fundamentalt, och skolor som producerar teknikkunniga.
• Europa har en stark vetenskaplig tradition inom AI – från Alan Turing och Jeffrey Hinton till Demis Hassabis.

Dessutom kan Europas brain drain kanske vändas när USA stramar åt sin migrationspolitik. Europa har en hel del: resurser, tradition, kunskap - där AI-stormakterna mer "bara" har varsin styrka. Men för att lyckas måste vi samordna oss och spela våra kort väl. EU:s vision om ett “CERN för AI” är ett steg i rätt riktning.

AI-kunskap är den nya demokratikunskapen

Men vi ska inte tappa demokratiperspektivet, såsom både DeepMind och OpenAI tvingats göra enligt Parmy Olson författare till boken Premacy. För att AI ska gagna samhället krävs förståelse. När AI används för att skapa deepfakes, manipulera val och sudda ut gränsen mellan fakta och fiction blir AI-literacy en demokratifråga. Vi måste rusta våra medborgare genom kunskap. Vi måste förstå vad AI är, vad den kan – och inte kan – göra och kunna upptäcka och hantera riskerna.

Just detta diskuterade vi i panelen i Visby.

• Albaniens ambassadör Albana Dautllari berättade hur hon sparar timmar varje vecka med hjälp av AI i sitt arbete – från textproduktion till översättning och dokumentanalys.
• Djenk Sejfula, Nordmakedoniens ambassadör lyfte AI:s dubbla natur – som ett verktyg som både kan stärka demokratin genom ökad transparens och samtidigt hota den genom möjligheten till manipulation. Utbildning är nyckeln för att medborgare ska kunna skilja på sanning och fejk.
• Bosnien och Hercegovinas ambassadör Bojan Šošić, lyfte en filosofisk dimension: hur påverkas unga av ständig uppkoppling? Och vilken roll kan AI spela i att både förstå och stärka vår mentala hälsa?

Blev jag storpolitik? Representanter som jag uppfattade var från Kina satt i publiken och live-rapporterade från vårt seminarium. De lämnade direkt efter att jag lyft den geopolitiska dimensionen. Det hade aldrig föresvävat mig att ämnet skulle kunna väcka det intresset.

Slutligen

Att resa till Almedalen var mer än värt det. Det är i samtal som dessa som Europas roll i AI-frågan blir tydlig. AI:s brister är inte bara ett problem – de är vår möjlighet. Jag ser redan fram emot att ta pulsen på hur långt vi kommit vid nästa Almedalsvecka.

Men vi har två bollar vi måste springa på:

• Synka inom Europa så vi når våra gemensamma mål
• Forsätt att bygga AI som förstärker vår demokrati.

Stort tack Margareta Eklund och Freja Forum Foundation för förtroendet!